Själva
ordet
schizofreni kommer från det antika grekiska orden
"schizo" (σχίζω) som
betyder
att "klyva" eller att "dela", och "phren" som betyder "psyket" eller
"med-vetandet". Schizofreni
och/eller andra psykotiska tillstånd finns beskrivna i dokument
sedan många tusen år tillbaks, men då fanns det inga
"nutida"
diagnoser och då kallades
det mer eller
mindre för "galenskap"
som förmodligen var olika psykotiska störningar.
Schizofreni är en allvarlig
psykisk sjukdom, och visar sig för den
drabbade/närstående
och vårdpersonal som svåra störningar
i verklighetsuppfattningen och tänkande, samt
vanföreställningar
och hallucinationer. Den kan också yttra sig som mycket svåra
beteendemässiga och känslomässiga störningar.
Det finns inget biologiskt test
för schizofreni. Diagnosen baseras
på den drabbades
upplevelser tillsammans med observationer
av psykologer och psykiatrer. Mycket
tyder på att orsaken till
insjuknandet har både genetiska och biokemiska orsaker,
men
också stress och trauma. Insjuknandet sker oftast i sen
pubertet
eller i tidig
vuxen ålder.
När man beskriver schizofreni så talar man om
"positiva" och
"negativa" symptom.
Positiva och negativa ska dock
inte uppfattas bokstavligt utan mer som en beskrivning
av den sjukes
aktivitet och intryck.
De "positiva" symptomen är bl.a vanföreställningar,
hörselhallucinationer och tanke- störningar. Till de
"negativa" symptomen
hör bl.a avtrubbade känslor, social tillbaka- dragenhet
och/eller
bristande motivation. Dessutom kan den drabbade uppleva
svårig- heter med minne, uppmärksamhet, problemlösning m.m.
Idag behandlar man oftast schizofrena patienter med
antipsykotisk
medicin som
klozapin, risperidon, olanzapin m.fl, men också
olika
former av samtalsterapi och
socialt stöd.
Läs mer:
 Schizofreniforbundet.
Om
schizofreni.
Psykiatriinfo.
Sjukvårdsrådgivningen.
|
