X
Katter 14 - A
new cat on the block:
Efter att min kära katt Simon dog för drygt ett
år sedan, 2010, lovade jag mig själv att aldrig
ha en
katt igen. Det fanns så mycket glädje i
att ha
Simon och de andra katterna, men sorgen
efter dem bedövade mig. Jag kände att jag
inte kunde ta det ansvaret och vetskapen att
jag skulle mista den kära vännen igen.
Men, som så mycket annat så tar sig livet
annorlunda vägar. Jag har känt mig ensam
här i lägenheten. Saknade det levande livet
som rusade omkring, en katt.
Genom mina kontakter med mina vänner Anna
och Bill i Hjo fick jag reda på att de tagit in en
liten, frusen och hungrig kattunge. Hon fick
namnet Misan och åt sig stark, hon var ute
ibland och släpade hem döda fåglar.
Katter gör ofta det. För att dela med
sig, till
flocken eller de som de tycks ha ett band till.
Inget konstigt.
Men, min vän Anna var också allergisk mot
pälsdjur och det blev svårt att ha Misan inne.
Vi hade talat om det här flera gånger, att Misan
kanske skulle kunna komma till mig.
Misan hade en minst sagt "svår" barndom och
var van vid att leva ute även om hon kom in
ibland. Hon var då drygt ett år gammal och väl
omskött av Anna och hennes familj.
Det ena ledde till det andra och till
slut kom vi
överens om att Misan skulle komma hem till
mig och vi skulle se hur hon reagerade.
Så, Misan kom hit. Hon var försiktig och för-
modligen väldigt förvirrad över att ha kommit
till en helt ny plats.
Jag var försiktig i början, jag lät henne ta första
steget och komma till mig, och det gjorde hon.
När jag vaknar ligger hon vid min sida. Jag ger
henne god mat, hon får vara ute på min balkong
som är "kattsäker", jag försöker ta god väl om
henne, och hon ger så mycket tillbaks.
Så, nu har jag en ny livskamrat. Det känns bra.
|
 X
Misan vilar ut efter lite lek.
Ah, gräs, det måste man kunna äta!
Jag älskar att leka med det här snöret!
Undrar vad som finns därute.
|
