Bekännelse:
Under de 12 år som jag hade båda mina två
korater så hade jag aldrig nät på min balkong.
När de två var därute så visade de aldrig något
intresse för att gå upp på räcket, kliva i blomster- lådor eller jaga svalorna som seglade in under taket. Förmodligen fattade bägge koraterna
ganska snabbt att det skulle göra väldigt ont
att landa tre våningar ner, även om det var på
en gräsmatta. Korater är mycket intelligenta
katter.

Kort sagt. Det fanns inget behov av något nät.

Nu är det ehuru något annorlunda. Simon
Långöra är säkert en smart katt, men han
har nog inte fattat det än. Och det finns alltid
saker att jaga och saker att titta på. Hans nyfiken- het är närmast ofattbar, och att ha honom på en balkong tre våningar upp utan skydd vore som
att ge tändstickor till en pyroman.
Att utmana ödet alltså. 

Och jag vill naturligtvis inte att han ska kasta sig
ut mot några inseglande svalor eller ramla ut när
han dräller omkring, vilket han ofta gör. Så det
fick bli ett nät. Det är ett rejält hönsnät som är 
upphängt i taket och förankrat därnere. Det ska 
hålla även om någon katt beslutar sig för att leka 
apa och klättra upp på det.

Det bästa med nätet är att det inte syns utifrån,
det sämsta med nätet är att det syns innifrån.
Man känner sig minst sagt inburad. Men balkongen
fungerar ju också som trädgård under sommaren
så jag tror att det ska bli riktigt ombonat därute
så småningom. Både för mig och kattrackarna.

Simon sitter nu hela dagarna och spejar ut över
omgivningen och gör stora ögon när nån last-
bil åker förbi eller nån argsint skata kommer
för nära. Undrar vad han tänker, för han kan
ju inte veta ex. vad en lastbil är.....eller?

Storebror är inte så road av balkongen, han går
ut och sniffar lite men går sedan in och lägger
sig där det är mest sol.