Tiden går, och nu har Simon växt och blivit
en stor katt. På bara några månader har han
gått från liten söt kattunge till stor tuff han-
katt. Men fortfarande lika snäll.

Både han och Storebror har vant sig mer vid
varandra nu, och de kan ligga tillsammans och
sova utan att börja gruffa. Det började alltid 
med att nån av dem försöker vara lite vänlig 
och putsa lite här och där. Det gick en stund, 
men slutade alltid på samma sätt, förr eller 
senare började tassarna vifta och putsningen 
övergick i tjuvnyp, sen blev det full kalabalik.

Nu verkar det som att Simon blivit lite lugnare
och inte alltid tror att Storebror vill slåss när
han försöker putsa honom. 

Däremot rusar de omkring och leker i full
fart tillsammans. Ibland sitter Simon på ett
bord, som en gam, och väntar tills den andre,
intet ont anande strosar in. Då kastar han 
sig över honom och sen är brottnings-
matchen igång. Det är kul att se.

Simons matvanor har inte ändrats, trots att
han får riktigt gott foder i riklig mängd, så 
hittar han hela tiden nya saker som ska in
i munnen.

Det mest oroväckande är när han petat ner
knappnålar från väggen, sen sitter han och
gnaskar på den tills han förmodligen fattar
att det inte går att äta. Men nu har jag tagit
bort alla nålar från väggarna. Huvaligen!
Jag såg framför mig en ilresa till Skara
Djursjukhus.

Gud vet vad han hittar överallt, jag får väl
skaffa en magnet och hålla över honom. 
Fastnar han så vet jag att han fått i sig
fel saker.

Olika sorters chips är oerhört populära. Han
går dock inte och tar direkt ur skålen utan
sätter sig framför mig när jag äter och följer
varje chips från skålen till munnen. Alltid med
den där minen "Ge mig ett chips, ge mig ett
chips, jag ska alltid vara en snäll katt bara
jag får ett chips, bara ett enda".

Storebror skulle aldrig nedlåta sig till att äta
sånt. Han nedlåter sig knappast till att äta
det fina kattfoder som jag ställer fram, det
enda han skulle vilja ha jämt är kokt torsk.
Lagar jag det åt dem, så går de och klagar
i en vecka för att det inte hela tiden kommer
mer. Så, kokt fisk är ransonerat till någon
gång i månaden.

Att katter aldrig dricker ur sin vattenskål är
välkänt. Det spelar ingen roll om det är äkta,
vältempererat vatten från alperna i Öster-
rike. Nej, vatten dricker man från kranen
på toaletten, från badkaret, från golvet i
duschen, eller från kastruller.

Varför vet jag inte. Förmodligen tycker de
att det är roligare. När jag kommer hem så
rusar bägge två in på toaletten och ställer
sig i handfaten som några lejon vid ett vatten-
hål. "Sätt på vattnet, vi är TÖRSTIGA" !!

Då sätter man på vattnet, slafs, slafs...sen går
det tio minuter, så står de där igen "Sätt på
vattnet, vi är TÖRSTIGA!!"....osv.

De retas nog bara. Och det är ju bara bra att
de dricker vatten när de äter torrfoder. 

Att titta på TV är Simons kvällsnöje om han
inte slåss eller sover. Han är en aktiv tittare
och följer allt som rör sig. Det bästa är när
det är fåglar i rutan, då sitter han alldeles
paralyserad framför...undrar vad som rör
sig i det randiga lilla huvudet då?

Historien fortsätter.....