Jag hade min första katt i början på 80-
talet. En bondkatt som hette Hampus.
När jag sedan flyttade till Tidaholm och
Hellidens folkhögskola så fick jag
överlåta honom till min bror och hans
flickvän som tog väl hand om honom.

När jag sedan flyttade ifrån Helliden och
blev sambo med en tjej så köpte vi två
korater. Detta var 1988. De var bröder
från samma kull, och deras namn var
Pimpelinas Pee Chai och Pimpelinas
Poo Wing.

Det var en tillfällighet att det blev två
raskatter, och vi hade inte den blekaste
aning om hur en korat var. Det visade
sedan att det var mycket trevliga och egna
katter. Inte särskilt keliga, gillade inte
att bli burna. Om nu katter kan vara
snobbiga och petiga, så var det exakt
vad de här två var. Men de var också
mycket lekfulla, fast på ett ganska
behärskat sätt.

I tolv år fanns de båda med mej, men
tyvärr fick jag avliva Pee Chai i juli 2000
på grund av sjukdom. Som alla djurägare
vet så är det en mycket sorglig upplevelse
att skiljas från en kamrat på det sättet.

När det gått ett tag började jag titta mig
omkring efter en ny katt som kompis till
mig och Storebror. Han hade tagit förlusten
av sin bror ganska hårt, och var mycket
orolig.

Efter att ha haft kontakt med flera uppfödare
och tittat på flera olika katter gjorde jag ett
besök hos familjen Jonna Holmberg och
Tomas Jernberg som har Trollmånens
uppfödning i Skövde. Jag hade sett Rex-
katter på deras hemsida och tyckte de 
verkade väldigt spännande och fina.

På hemsidan såg jag också ett fint kort på
en liten rex-kille som hette Trollmånens
Trollnos, det verkade som han blinkade till
mig på kortet, och jag tänkte då att jag
måste hälsa på och se hur han var i
verkligheten.

Både Jonna och Tomas var mycket trevliga
och huset var fullt av liv och rörelse när
Rexkatter, Norska skogkatter och en för
tillfället halt Balines rusade omkring.

Jag blev verkligen fascinerad av Rexkatterna,
och den första jag höll i var Trollnos mamma.
Jag hade aldrig känt något liknande förut,
len och lurvig päls, varm, stora öron och
otroligt vackert ansikte. Helt annorlunda
mot vad jag tidigare sett.

Och Trollnos (alias Simon) var lika fin och
rolig som jag trott. Efter att vi suttit och
pratat, fikat och tittat länge på katterna
när de lekte och rörde sig så bestämde
jag mig. Det var en känsla. Man vet aldrig
om man gör rätt, hur det ska gå, men
ibland får man lita till den där inre rösten
som den här gången sa att jag skulle ta
med honom hem. Så det gjorde jag.

Mötet med min 12-åriga korat Storebror
blev inte så dramatiskt som jag trott.
Dom fräste och väste lika mycket bägge
två, men nyfikenheten tog överhand
och efter några dagar beslutade de sig
för att bli kompisar. Men det var Store-
bror som var ledaren.

Simon, som han kallas, har visat sig vara
en mycket trevlig och rolig katt. Mycket
energisk som de flesta kattungar, han har
alltid minst två saker på gång samtidigt,
och hela lägenheten gås dagligen igenom
efter nya saker att leka med. Han går
väldigt bra ihop med Storebror, de tar
hand om varandra, vilar och leker ihop,
och hjälper till att slicka och putsa
där det behövs.

Han är mycket kelig när han själv vill,
men gillar inte liksom koraten, att bli
upplockad och buren. Men när han själv
vill så kan han kela hur länge som helst.

Simon föddes 25 april 2002 och fick avlivas
28 september 2010 på grund av njursvikt.