Först en kort historia om romerna. Ordet romer, "roma", kommer från romani-ordet
"rom" som betyder "människa". Folkgruppen har också kallats zigenare eller tattare.
Något som idag undviks på grund av att det upplevs som nedsättande gentemot romerna. Man talar ibland också om romerna som "resandefolket". I mina texter om
de olika lägren förekommer dock ordet "zigenare", som var allmänt på den tiden.
Det var så folkgruppen benämndes, därför kan det förekomma i min text.


Romer på väg från det franska lägret Rivesaltes till
Auschwitz-Birkenau. Bilden är återgiven med tillstånd
från United States Holocaust Memorial Museum.

De första nedteckningarna av romernas existens i Europa är från 1000-talet i Västra
Armenien och i Istanbul (dåvarande Konstantinopel) i Turkiet. Det finns också belägg
för att romerna funnits på bl.a Kreta i Grekland på 1300-talet. En av romernas dialekt-
er "lomavren" bygger till stor del på armeniskan.

Under medeltiden kom romerna till Europa. Till en början accepterades de men snart
blev de en utsatt grupp människor som omgavs av myter och misstänksamhet. Liksom
judarna gjordes de också ibland ansvariga för Jesus död.

Delstaten Bayern antog en lag 1926 för "bekämpandet av zigenare, resande och arbets- skygga". Nazisterna "övertog" denna lag efter 1933, och snart började förföljerserna.

Myter och fördomar har alltid följt romerna, ända in i vår egen tid.

En romsk bosättning i dåtidens Tyskland. Bilden är
återgiven med tillstånd från United States
Holocaust Memorial Museum.

Romerna var en av de grupper av människor som blev övervakade, förföljda och
mördade av nazisterna på grund av deras "avvikande ras" och "asociala leverne".

På 1930-talet fanns flera miljoner romer i Europa. I Tyskland fanns ca. 30 000 romer.
Fördomar och diskriminering emot zigenarna förekom långt innan nazisterna kom till
makten. Redan i början av 1900-talet inrättades en "zigensk informationsbyrå" i
Tyskland som hade till uppgift att registrera alla zigenare.

Den 21 september 1939 hölls ett möte i Berlin som skulle bli vägledande för SS:s be- handling av romerna. Mötet leddes av SS-Obergruppenführer (general i SS) Reinhard Heydrich.  På mötet bestämdes att ca. 30 000 tyska och österikiska romer skulle
skickas till läger i det ockuperade Polen.

December 1942 beordrade SS riksledare Heinrich Himmler att alla romer inom det
"tyska riket", skulle deporteras. Det fanns märkliga undantag i ordern. Vissa skulle
få vara kvar och leva i det "tyska riket". Himmler trodde sig veta att romerna inte
var "av främmande blod" utan att en del av dem var "rasrena". Undantag gjordes
också för de romer som "inrättat" sig i de tyska städerna och därför inte "betedde
sig som romer". Utöver dessa skonades också romer som på olika sätt utmärkt sig
som tyska soldater under 1:a världskriget.

De romer som inte "räddades" av dessa undantag skickades från början till kon-
centrations-utrotningslägret Auschwitz-Birkenau där de inkvarterades i det som
kom att kallas "Zigenar-lägret". Ca. 23 000 romer skickades dit. Där levde de,
trots svåra förhållanden, som familjer men många dog av tyfus, smittkoppor
(se ordlista) och dysenteri.

I det av Tyskland erövrade länderna varierade romernas öde av mycket olika
lokala order. Men SS och andra tyska myndigheter fängslade många av romerna
och utnyttjade dem som tvångsarbetare eller skickade dem till läger öster ut
där de gick mot en nära nog säker död.

De s.k tyska "Insatsgrupperna", som mest bestod av tyska poliser, arkebuserade
minst 30 000 romer i de erövrade baltiska länderna och Ryssland. Under slutet av
1941 och början av 1942 mördades mellan 1 000-12 000 romer av serbiska
separatister som var i allians med den nazistiska tyska staten. Antalet dödade
romer är fortfarande inte klarlagt.

Det är inte exakt känt hur många romer som dog under Förintelsen. Men olika
källor räknar med att mellan 250 000-500 000 romer avrättades eller dog under
Förintelsen.

Enligt vissa källor var romerna vid sidan av judarna bland de hårdast drabbade av
Förintelsen.

Vittnesmål om romernas ankomst till Auschwitz genom boken "Sonderkommando-ett vittnesmål" av Shlomo Venezia:

"De första romer som deporterades till Auschwitz-Birkenau anlände till lägret i
december 1942. Från februari 1943 sattes de systematiskt i lägret och utsattes
inte för selektioner utan placerades i sektor B II ("zigeunerlager", läger för zigenska
familjer). Den 22 mars 1943 ledde en första Aktion till att 1 700 romer som miss-
tänktes ha tyfus dödades. 500 gasades ihjäl i maj. Mellan maj och augusti 1944
förflyttades många romer till läger som låg inne i det Tyska riket. De som blev kvar
(ca 2 900 människor) dödades i gaskamrarna i Birkenau natten mellan den 2 och 3
augusti 1944 i samband med att "Zigenuerlager" avvecklades". Slut citat.

Källor:
Skriften "Om detta må ni berätta". Svenska regeringen 1997.
Forum för levande historia(sv).
United States Holocaust Memorial Museum (eng).
Boken "Sonderkommando-ett vittnesmål" av Shlomo Venezia.

Skriv ut denna sida

@ Kontakta mig gärna för mer information.