Om Förintelsen/Wannsee-konferensen:

Den 20 januari 1942 träffades 15 högt rankade nazistofficerare och tyska byråkrater
i en villa, Wannsee, i en förort till Berlin. Anledningen till mötet var att diskutera och
samordna det som kom att kallas "den slutgiltiga lösningen", dvs. hur man skulle genom-
föra massmorden och förintelsen av det judiska folket i Europa och de ockuperade områdena. Protokollet hölls av SS-överstelöjtnant Adolf Eichmann som senare kom att
bli en av de "tysta skrivbordsmördare" som samordnade stora delar av Förintelsen.

De medverkande var:
SS-generalen Reinhard Heydrich (se text).
SS-majoren Heinrich Müller
SS-överstelöjtnant Adolf Eichmann (protokollförande) (se text).
SS-översten Eberhard Schöngarth
SS-majoren Rudolf Lange
SS-generalen Otto Hofman
Justitiesekreterare Roland Freisler
Riksminister Wilhelm Kritzinger
Statssekreterare Alfred Meyer
Statsdirektör Georg Leibrandt
Statsundersekreterare Martin Luther
Statssekreterare Wilhelm Stuckhart
Statssekreterare Erich Naumann
Statssekreterare Josef Bühler
Direktörsminister Gerhard Klopfer

Innan konferensen var de flesta medverkande mycket medvetna om det folkmord som
nazisterna genomförde i de ockuperade områdena. Man visste om de massmord som de
s.k Insatsgrupperna genomförde (se text) och andra "åtgärder" som SS och Gestapo
höll på med. SS-generalen Reinhard Heydrich berättade om det som skulle hända.
Ingen av de medverkande protesterade. Även till protokollet talade man i omskriv-
ningar.

För att genomföra förintelsen av det judiska folket i Europa och de ockuperade
länderna krävdes att man kunde transportera judar och andra till de olika förintelse-
koncentrationsläger som fanns. Dessa transporter skedde via järnvägsnätet och
krävde en enorm planering. I slutet av 1941 hade Hitler själv skrivit på en överens-
kommelse med den tyska Järnvägsstyrelsen att transporten av alla judar i Tyskland
och de ockuperade områderna var av högsta prioritet.

SS-generalen Reinhard Heydrich, som var den högsta ansvarige i SS (se text)
räknade med att ca. 11 miljoner judar i Europa skulle dödas. I den beräkningen
fanns inte bara judar i Tyskland och de ockuperade länderna utan också judar
i de då neutrala länderna, Schweiz, Irland, Sverige, Spanien, Portugal och det
då europeiska Turkiet.

Heydrich sade, citat " Under den Slutgiltiga Lösningen kommer judarna att under över-
vakning sändas österut för att arbeta. De kommer att skiljas efter kön, och de judar
som kan, ska bidra till ex. byggandet av vägar där de flesta kommer att dö av naturliga orsaker. De få överlevande är förmodligen den största risken för motstånd och de bör
åtgärdas med omedelbart eftersom de representerar frukten av det naturliga urvalet,
och ska ses som kärnan av ett nytt judiskt uppror". Slut citat.

De medverkande på konferensen diskuterade också andra frågor i linje med den nya
politiken. Bl.a diskuterade man inrättandet av ghettot/koncentrationslägret Theresien-
stadt (se text) där man skulle samla bl.a äldre prominenta judar, judar som utmärkt
sig i 1:a världskriget med deras familjer.

Oavsett omskrivningarna i protokollet (fört av Adolf Eichmann) stod det klart för de
deltagande att målet var den totala förintelsen av den judiska rasen. Något man
inte lyckades med, men mellan 5,5-6,5 judar mördades, män, kvinnor och barn.

Skriv ut denna sida

Källor:
Yad Vashem (eng).
United States Holocaust Memorial Museum (eng).


@ Kontakta mig gärna för mer information.