Ett transit-och koncentrationsläger i nordöstra Estland. Lägret inrättades
av SS 1943 som ett läger för ryska krigsfångar. Från augusti 1943 till
februari 1944 fungerade Vaivara som ett huvudläger till en mängd under-
läger i Estland. Ca. 20 000 judar från Lettland och från ghettona i Litauen,
Vilna och Kovno, sändes till Vaivara där de hölls fångna innan de sändes
vidare till något av arbetslägren. Därav var Vaivara ett transitläger (se
ordlista) men också ett koncentrationsläger där det som mest fanns 1 300
fångar. De flesta judar men också fångar från Sovjet, Nederländerna och
Estland.

Fångarna i lägret fick arbeta hårt. Bland annat med att bygga järnvägar,
att gräva djupa diken som hinder för stridsvagnar, i stenbrotten och att
hugga ner träd i skogarna och träsken.

Fångarna levde i trähyddor som inte stod emot kylan och lössen, och deras
matransioner var minimala. Till detta fanns det ont om färskvatten och det
som fanns spred sjukdomar.

Selektioner (se ordlista) genomfördes varannan vecka då de svagaste
mördades urskillningslöst.

Då den sovjetiska armén närmade sig sände SS ut fångarna på en döds-
marsch (se sida) västerut.