Den 4 oktober 1943 höll Heinrich Himmler ett tal vid ett möte för högre SS-officerare
i Poznan, Polen. Detta tal är det enda bevarade dokument (finns både i text och ljud)
där SS-chefen talar klarspråk angående förintelsen av judarna.

SS-chefen Heinrich Himmler.

"Jag vill här inför er helt öppet beröra ett rätt allvarligt kapitel. En gång kommer vi oss
emellan att kunna tala om det öppet, men vi kommer aldrig att tala om det offentligt.
Lika lite som vi tvekade att göra vår plikt och lyda order den 30 juni 1934, då vi ställde
upp kamrater som hade begått misstag mot en mur och sköt dem, talade vi då alls om
det och kommer vi någonsin att tala om det. Det var en, tack och lov, i oss inneboende
självklar taktkänsla som gjorde att vi aldrig diskuterade detta sinsemellan, aldrig talade
om det. Var och en förskräcktes och ändå var envar klar över, att han skulle göra om
det nästa gång om order gavs och om det var nödvändigt.

Jag syftar nu på jude-evakueringen, utrotandet av det judiska folket. Det är sådant
som är lätt att säga. 'Det judiska folket utrotas', säger varje partikamrat, 'naturligtvis,
det står i vårt program, eliminering av judarna, utrotning , det gör vi'. Och så kommer
de alla, de präktiga 80 miljonerna tyskar, och var och en har sin anständiga jude.
Naturligtvis är de andra svin, men just den här är en prima jude. Av alla dem som
pratar på detta sätt har ingen sett på, ingen stått ut med det.

De flesta av er vet vad det betyder när hundra lik ligger bredvid varandra, när 500
ligger där eller när 1000 ligger där. Att ha stått ut med detta, och - bortsett från
undantag på grund av mänsklig svaghet - ha förblivit anständiga, det har gjort oss
hårda. Detta är ett ärofullt blad i vår historia som aldrig skrivits och som aldrig kommer
att skrivas, för vi vet hur svårt vi skulle ha det om vi ännu idag i varje stad - under
bombanfallen och krigets bördor och umbäranden - hade judar som hemliga sabotörer,
agitatorer och uppviglare.

Om judarna fortfarande vistades i den tyska folkkroppen, skulle vi nu förmodligen ha
kommit till det läge vi var i 1916/17. De förmögenheter de hade har vi tagit ifrån dem.
Jag har givit strikta order, som har utförts av Obergruppenführer Pohl, att denna
förmögenhet, självklart, utan undantag ska tillfalla riket. Vi har inte behållit något
för egen del. Enskilda som har felat straffas enligt en order som jag gav i början och
som varnande: Var och en som tar så mycket som en mark är en död man.

Ett antal SS-män - de är inte så många - har brutit mot denna order, och de kommer
att dö utan förbarmande. Vi hade den moraliska rätten, vi hade plikten gentemot vårt
folk att döda detta folk som ville döda oss. Men vi har ingen rätt att berika oss själva*
med en enda päls, en enda klocka, en enda mark, en enda cigarett eller någonting
annat. Vi utrotade en bacill eftersom vi inte till slut ville bli sjuka av bacillen och dö
av den. Jag tänker aldrig godta att ens den minsta lilla varhärd uppstår här och biter
sig fast. Var den än skulle bildas kommer vi gemensamt att bränna bort den. Allt som
allt kan vi emellertid säga att vi har fullgjort denna ytterst svåra plikt av kärlek till
vårt folk. Och vi har inte tagit någon skada av det i vårt inre, i vår själ, i vår karaktär."

Källor:
Förintelsemuseet Yad Vashem i Israel (eng).
Holocaust history (eng)
Holocaust research project (eng).

Till menyn.
Hem.

@ Kontakta mig gärna för mer information.