Izbica är en polsk stad i distriktet Krasnystaw i provinsen Lublin. Det har funnits judiska
församlingar i staden sedan 1744.

Efter 2:a världskriget utbrott 1939 och uppdelningen av Polen mellan nazistena och
Sovjetunionen kom den lilla staden Izbica, i närheten av Lublin, att först ockuperas av
ryssarna. Då fanns det 5 098 judar i staden. Efter att pakten mellan nazisterna och
Sovjetunionen brutits hamnade staden och dess judar i nazisternas händer. Till en
början kunde judarna leva relativt tryggt, men tvingades bära den gula davidsstjärnan (se ordlista). Men det skulle snart ändras.

Avraham Hersch bär sin gula judestjärna i Izbica.
©Izbica Kujawska. ©Yad Vashem.

Transporter med judar från de västra delarna av Polen började deporteras till Izbica.
De nya kom från ghettona i Lodz (se text), Glowno och Kalisz och inkvarterades hos judar som bodde i staden. Under 1941 deporterades över 1 000 judar från Lodz.
Det började bli mycket trångt om utrymme i staden.

Snart började den knapphändiga maten ta slut och judarna svalt. I teorin var inte
Izbic ett slutet, avskärmat ghetto som ex. Warszawa (se text) men omgärdades av
tre stora naturliga kullar som tjänade som "inhägnad", och den som överskred denna gräns sköts direkt.


Tyska soldater i Izbica. ©Yad Vashem.

1941 kom Gestapo (se ordlista) till Izbica. Den ökände Gestapochefen Kurt Engels,
hans assistent Ludwik Klemm och flera andra anlände snart. Dessa två blev person-
ligen ansvariga för många övergrepp och brott mot både judar och polacker. En av
deras första aktioner (se ordlista), var att förstöra den judiska kyrkogården i staden. Judarna blev sedan beordrade att ta loss alla gravstenar. Dessa användes sen till
att bygga Gestapos högkvarter med.  Bakom denna byggnad "arrangerade" Engels
och Klemm flera arkebuseringar (se ordlista) av både judar och polacker.

I mars 1942 inleddes Operation Reinhardt (se ordlista), planen att utrota alla judar
i de då av nazisterna erövrade områdena i Polen och resten av Europa. Den s.k
slutgiltiga lösningen (se text).

Izbica blev utvalt efter som det då var det största ghettot-transitlägret för judar
från Tyskland, Österrike, Tjeckiska republiken och Slovakien. Dessutom låg Izbica
alldeles intill tågspåren som gick förbi förintelselägret Belzec (se text). När förintelse-
lägret Sobibor (se text) byggts färdigt sändes även judar från Izbica dit.

På detta sätt blev staden i sig ett transitläger (se ordlista). Mellan mars och maj 1942
transporterade nazisterna mellan 11 000-15 000 europeiska judar till Izbica. Trängseln
och förhållandena i staden var fruktansvärda och otaliga fångar dog av svält och olika
sjukdomar, och det fanns inget sjukhus som kunde ta hand de sjuka.

Tillsammans med det ständiga inflödet av nya judar till staden, började nzisterna
att deportera polska judar vidare, till förintelselägren (se ordlista). Den 24 mars
1942 sände nazisterna 2 200 lokala judar vidare till förintelselägret Belzec, detta
för att få rum med fler judar i Izbica. Ett par dagar senare skickades ytterligare
2 500 judar till Belzec. Alla deportationer (se ordlista) genomfördes ytterst brutalt,
många judar dödades på gatorna, i sina hus eller på tågrampen innan resten
skickades bort mot en nära nog säker död.

Den största vågen av deportationer till Izbica kom i början av oktober och höll på
till november 1942. Det är svårt att uppskatta hur många fångar som fanns i staden
under den här tiden, men det var överfullt i husen så många fick försöka överleva
ute på gatorna. Under denna tid sändes också tusentals fångar till förintelselägren
Belzec och Sobibor.

Förintandet, eller utrymningen av transit-ghettot i Izbica genomfördes i slutet av
november 1942. De fångar som inte fick plats på tågen till förintelselägren samlades
ihop, sköts, och begravdes i jättelika massgravar.

Av Izbicas tidigare 5 098 överlevde endast 14 kriget. Efter kriget restes ett monument
på den gamla judiska begravningsplatsen i Izbica som ett minne över alla de offer som
mördades i Förintelsen.

Överlevande berättar:
Det finns en stor mängd vittnesmål om vad som hände på olika platser under
Förintelsen. Intervjuer med före detta fångar och överlevare finns bl.a på
museet Yad Vashem i Israel. Intervjuerna är på engelska eller med engelsk
undertext. Den här länken går till videobiblioteket på Yad Vashem.


Källor:
Robert Kuwalek, chef för Belzec minnesmuseum, Polen.
Förintelsemuseet Yad Vashem i Israel (eng).
United States Holocaust Memorial Museum (eng).

Skriv ut denna sida

@ Kontakta mig gärna för mer information.