Innan 2:a Världskriget bröt ut var staden ett kulturellt och ekonomiskt centrum i Europa.
Olika källor menar att många av stadens ca. 350 000 judar bidrog till en stor del av
stadens välfärd. Den 1 september 1939 invaderade nazisterna Polen. I Warszawa
fick befolkningen utstå både flyganfall och bomber från det tyska artilleriet.

Nazisterna erövrade staden den 29 september 1939.

Efter några veckor hade de tyska erövrarna redan inrättat ett s.k juderåd i staden.
Dess ledare blev Adam Czerniaków. Han kom sedan att bli den högsta byråkraten
inom detta råd, som hade till uppgift att genomföra nazisternas order och direktiv
inom ghettot. En av de första direktiv som genomfördes var att alla judar skulle bära
vita armbindlar med en blå Davidsstjärna (en symbol som även i dag finns på staten Israels flagga).


Därefter stängde de tyska myndigheterna judiska skolor, konfiskerade all judisk egendom,
och tvingade alla judiska män till tvångsarbete. De upplöste och förbjöd alla judiska
organisationer.

Den 12 oktober 1940 beslutade de tyska myndigheterna att ett ghetto skulle inrättas i
staden. Beslutet innebar att alla judar i staden omedelbart skulle flytta in i den del av
staden som blev ett ghetto. I november samma år var ghettot helt skiljt från omvärlden,
genom murar, taggtråd och tyska vakter. Även judar från andra erövrade länder sändes
till Warszawas ghetto.

Olika källor menar att det som mest fanns ca. 350 000-400 000 judar i Warszawas
ghetto under den tiden det existerade.

I ghettot var all mat ransonerad, dvs. den tyska myndigheten bestämde hur mycket
bröd, smör, kött mm. som varje jude eller judisk familj skulle få. Dessa ransoner var
inte tillräckliga för att överleva. Mellan 1940 till mitten av 1942 beräknas ca. 83 000
judar ha dött av svält. De första som dog var de judiska barnen.

Efter hand uppstod en stor "svart marknad" i staden dit mat och mediciner smugglades
in från världen utanför ghettot.

Från och med 22 juli till september 1942 började SS och de tyska myndigheterna att
deportera judar från ghettot till förintelselägren. Man räknar med att ca. 250 000
judar deporterades till förintelselägret Treblinka. Många fler skulle deporteras till
andra läger.

Under den tiden började ghettots judar att organisera sig och göra motstånd, ofta
med insmugglade handvapen.

Den 19 april 1943 kom SS och tysk polis till ghettot. Dess uppgift var att "avveckla"
ghettot, dvs. deportera alla judar som fanns kvar till olika arbets-förintelseläger, eller
döda dem på plats. Då hände något mycket märkligt, innevånarna i ghettot gjorde
motstånd. De överraskade de, mycket mer utrustade SS-trupperna, under flera
dagar och dödade hundratals tyska fiender. Denna motståndskamp höll på i drygt
4 veckor men krossades till slut den 16 maj då över 40 000 judiska motstånds-
män-kvinnor kapitulerade. Minst 7 000 judar dog i kampen. De överlevande sändes
till koncentrationslägret Majdanek och till förintelselägret Treblinka.

Som hämnd försökte tyska SS-trupper att utplåna ghettot och stora delar av
staden. Den sovjetiska krigsmakten fanns då nära Warszawa, men ingrep inte.

Även när SS trodde att ghettot var tömt fanns det fortfarande ca. 19 000 judar
som gömt sig i ghettot och på den andra, s.k ariska sidan av staden.

Den 1 augusti 1944 kom ett nytt uppror emot nazisterna i Warszawa. Delar av den
polska armén, vars medlemmar fanns i Polen och andra länder, gjorde ett tappert
men fruktlöst försök att befria staden. Upproret slogs  brutalt ner av nazisterna
som senare jämnade det som fanns kvar av staden och ghettot vid marken.
Man räknar med att ca. 165 000 människor dog i upproret.

Med början den 17 januari 1945 befriade de sovjetiska styrkorna staden, som då
låg i ruiner. Enligt polska beräkningar fanns endast 174 000 levande människor kvar
i Warszawa, mindre än 6% av den befolkning som fanns innan kriget. Ca. 11 500
judar överlevde.

Källor:
Förintelsemuseet Yad Vashem i Israel (eng).
United States Holocaust Memorial Museum (eng).

Skriv ut denna sida

@ Kontakta mig gärna för mer information.