Tidigt i februari 1940 inrättade nazisterna ett ghetto i den nordöstra delen av Lodz.
Ca. 160 000 judar tvingades lämna sina hem och tillhörigheter och deporterades dit.

Innan kriget hade Lodz varit en ledande industristad i Polen. I ghettot kom sedan att
finnas runt 100 olika fabriker och verkstäder där judarna användes som tvångsarbetare
för nazisterna. Men att de arbetade var också ett sätt att överleva. Alla som var
sjuka, för gamla, skickades omedelbart till något av nazisternas koncentrations-
förintelseläger eller dödades på plats.


Judiska tvångsarbetare transporterar avfall i Lodz
ghetto. © United States Holocaust Memorial Museum.

Ghettot isolerades från resten av staden med hjälp av murar och taggtråd. Olika
tyska polisenheter bevakade gränserna. Nazisterna inrättade snart ett judiskt råd
som skulle administrera ghettot och dess innevånare. Ledaren för detta råd var
Mordechai Chaim Rumkowski. Mycket har berättats om denne man, sant eller falskt.
Men hans största insats var att försöka hålla så många judar som möjligt i arbete
inom ghettot så de inte deporterades till något koncentrations-eller förintelseläger.

Levnadsförhållandena i ghettot var fruktansvärda. De allra flesta hade inte färskt
rinnande vatten eller avlopp. Det dagliga livet i ghettot var präglat av omänskligt
hårt arbete, trångboddhet, ångest och svält.

De flesta i ghettot arbetade i någon av nazisternas fabriker och verkstäder, som
endast gav dem otillräckliga matransoner att leva av. Under tiden ghettot fanns
räknar man med att ca. 20% judarna dog på grund av de svåra livsförhållandena.


Fattigdomen och svälten fanna alltid i dessa ghetton.
Bilden visar judar som väntar på sin dagliga soppa
i Lodz ghetto. © United States Holocaust Memorial
Museum.

Under 1941-1942 deporterades ca. 40 000 judar från andra erövrade länder till
ghettot i Lodz. Dessutom deporterades ca. 5 000 romer till ghettot där de levde
och dog i en segregerad del av ghettot.

I början av januari 1942 började de tyska myndigheterna deportera judar från
Lodz ghetto till förintelselägret Chelmno. I september samma år hade man
deporterat ca. 70 000 judar och 5 000 romer till Chelmno. En säker död till mötes.
I Chelmno hade nazisterna experimenterat med olika avrättningsmetoder.
Bl.a dödades fångar i särskilda lastbilar som byggts om så att lastutrymmet
var hermetiskt tillslutet, och man ledde in lastbilens avgaser som fångarna
kvävdes av.

Våren 1944 beslutade nazisterna att "avveckla" ghettot i Lodz. Då var ghettot
det sista kvarvarande i Polen. Det fanns då ca. 75 000 judar i ghettot. Ca. 3 000
judar blev i augusti 1944 sända till förintelselägret Chelmno, de övriga till förintelse-
lägret Auschwitz-Birkenau.

Överlevande vittnar:
De här länkarna är till United States Holocaust Memorial Museum. De är på engelska
och du måste ha Real Player för att lyssna på dem. Om du inte har det kan du ladda
ner den gratis här.

Leo Schneiderman föddes i Lodz 1921 och genomgick ghettot. Klicka här.

Beno Helmer och hans familj deporterades till ghettot i Lodz där de försökte
överleva, från dag till dag. Klicka här.

Källor:
Förintelsemuseet Yad Vashem i Israel (eng).
United States Holocaust Memorial Museum (eng).
Boken "De fattiga i Lodz" av Steve Sem-Sandberg.

Skriv ut denna sida

Till menyn.
Hem.

@ Kontakta mig gärna för mer information.