I och med nazisternas invasion av Sovjetunionen i juni 1941 och de s.k Insatsgrupperna
(se text) mördade judar och andra som ansågs som fiender till det Tyska riket genom
att skjuta dem, började man också experimentera med andra metoder att döda fångar.
Det var inte av barmhärtighet mot offren, utan att de soldater, polismän och andra
som ingick i Insatsgrupperna helt enkelt inte klarade av den psykiska pressen, framför
allt att skjuta kvinnor och barn.

Man tog erfarenhetena från eutanasiprogrammet och fortsatte "förfina" framför allt
de mobila buss-gaskarmrarna där lastutrymmet var hermetiskt tillslutet. Fångarna
fördes in, bussarna startade och avgaserna gick direkt in i kammaren och dödade
fångarna. Detta kunde ta allt från 10 minuter till flera timmar.


Från Chelmno. En av de specialbyggda bussar som
användes vid gasning. ©United States Holocaust
Memorial Museum.

Under 1941 kom SS (se ordlista) och Gestapo (se ordlista) överens om att gasning
var det "lättaste, snabbaste och mest effektiva" sättet att mörda fångar, allt detta
för att uppnå den "Slutgiltiga lösningen" (se text). Som en första tillämpning öppnades
förintelselägret Chelmno i Polen (se text) där främst judar och romer från Lodz av-
rättades i mobila buss-kamrar.

Under 1942 började nazisterna systematiskt avrätta fångar stationära gaskamrar.
Fortfarande med den giftiga gasen kolmonoxid. Detta skedde i lägren Belzek (se text),
Sobibor (se text) och Treblinka (se text), alla dessa förintelseläger låg i Polen.

Fångarna, som oftast kom i boskapsvagnar blev ofta tillsagda att de måste desinficeras
och duscha. De kommenderades till "duschrummen" med höjda armar för så många som
möjligt skulle få plats. Dörrarna stängdes och gasen släpptes in. Alla kvävdes till döds.

Nazisterna utvecklade ständigt nya metoder och medel att avrätta stora grupper av
människor i de olika förintelselägren. I Auschwitz (se text) gjordes "framgångsrika"
experiment med gasen Zyklon B (se ordlista), en cyanvätegas i pelletform som
tidigare använts för att döda skadedjur. Den första gasningen med Zyklon B dödade
ca. 600 ryska krigsfångar och ca. 250 sjuka fångar i september 1942. Pellets av
Zyklon B utveckades till en dödlig gas när den kom i kontakt med luft. Metoden att
använda Zyklon B blev sedan använd under hela tiden Auschwitz och andra läger med gaskammare existerade.

Gaskammare fanns även i andra läger, men inte med den kapaciteten. I dessa läger
gasade man ihjäl fångar som främst var sjuka och inte kunde arbeta. Gaskamrar
fanns i följande läger, Stutthof (se text), Mauthausen (se text), Sachsenhausen
(se text) och Ravensbrücke (se text).