Lilly Jacob (Zelmanovic-Meier).

Fotografierna togs i slutet av maj eller i början av juni 1944. De som fotograferade var
antingen SS-soldaten Ernst Hofman eller SS-soldaten Bernhard Walter. Deras uppgift i lägret var annars att ta ID-fotografier och fingeravtryck från fångarna (dock inte av de flesta judar som omedelbart sändes till gaskamrarna tidigare).

Bilderna togs i samband med att de ungerska judarna från dåvarande Karpatien och Rithenien anlände till lägret. Många av dem kom från ghettot i Berehovo, som i sin tur
var en deporteringscentral där många judar från de omgivande  städer och byarna transporterades ifrån.

Intensiteten av deportationer av ungerska judar till Auschwitz-Birkenau ökade den
tidiga sommaren 1944. För dessa hade SS byggt ett speciellt tågspår utanför rampen
till Auschwitz. Många av fotografierna i albumet visar just denna ramp.

Judarna gick sedan igenom en selektion, urval, som utfördes av SS-läkare och
övrig SS-personal.

De judar, som enligt dem var i relativt god form och bedömdes kunna arbeta, sändes tillbaks till Auschwitz I, där de registrerades, avlusades, tatuerades med sitt fång-
nummer och skickade till en barack och vidare tvångsarbete.

De andra sändes direkt till gaskamrarna. De blev förda till en byggnad där de anmodades ta av alla sina kläder och tillhörigheter under förevändningen att de skulle duscha och kunna tvätta sig. Det kom inget vatten ur duschen, bara dödlig gas.

Efter att de dött kremerades (se ordlista Krematorium) varje kropp och askan spreds i sumpmarkerna runt Auschwitz.

Innan de avrättades såg SS till att ta tillvara allt gods dessa judar hade med sig. Efter
att de blivit gasade fick medfångar den fruktansvärda uppgiften att dra ut och ta till-
vara alla guldplomber som finns i de avrättades munnar. Av dessa judiska"arbetare" i
det s.k "sonderkommando" fanns endast en handfull vid liv vid krigets slut. De flesta avrättades.

Bilderna i albumet visar processen i sin helhet, förutom själva dödandet.

Syftet med det här albumet är fortfarande oklart. Bilderna användes aldrig i officiella
sammanhang efter som förintelselägren, och vad som hände där, var under sträng sekretess. Kanske var det så att de här SS-männen ville ha minnen, och kanske
bilderna skickades uppåt i befälsordningen för att dokumentera hur "bra" och "effektivt"
det gick till i lägret. Men det är bara mina egna spekulationer.

Allt gods, kläder m.m gick till den del av lägret som kallades "Canada". Varför det hette så vet man inte riktigt, men kanske var det en SS-officer som betraktade Canada som ett rikt land och såg offrens tillhörigheter som ett "överflöd av rikedomar". För de
fångar som överlevt selektionen och skickade som arbetare "Canada" blev vardagen relativt dräglig, jämfört med andra fångar i lägret. Många av fångarna som fanns i "Canada" överlevde kriget och kunde vittna.

1994 började albumet restaureras av arkivarier på Yad Vashem och dess innehåll fotograferades och började digitaliseras till en sökbar databas. Sakkunniga kunde nu jämföra dessa foton med de allierades flygfoton över Auschwitz-Birkenau från 1944-1945. 1999 scannades hela innehållet med kommentarer till det som nu kallas "The
Album of Auschwitz".

Det finns 56 sidor och 193 fotografier i albumet.

Se delar av albumet här. © Yad Vashem.
Berättelsen om Lilly Jacob och hur hon hittade albumet.

Skriv ut denna sida

Källor:
Förintelsemuseet Yad Vashem i Israel (eng).

@ Kontakta mig gärna för mer information.