Under sommaren 1997 gick jag runt mycket
i Tidaholm  och tittade.  Jag  hade jobbat på 
museet  och  kommit  i kontakt  med gamla 
bilder från  staden  och  började  jämföra hur
det  såg  ut då och nu. En  tanke började ta 
form  om  att göra en utställning som berätt-
ade  om  den  här staden  sett ur mina ögon.

Idén  kom  egentligen  från  en  boktitel som
lyder  "Förflutenhetens landskap"  (av  Peter
Englund).  Att  landskapet är evigt  på något
sätt,  och att alla  byggnader och annat bara 
är kulisser i  det  alltid  pågående mänskliga
dramat.

Det  verkliga  Tidaholm  skulle vara den yttre
scenen. Dramat mitt eget.  Mina första ideer 
handlade om ån Tidan som alltid runnit igen-
om Tidaholm.  Jag började räkna hur många
broar det fanns, och det var åtskilliga. Varför
jag valde  broarna  vet jag  inte. Bara  att det
kändes viktigt just då.

Från  början  tänkte  jag göra en serie bilder
med broar, men tankarna var fortfarande löst
sammanhållna och fragmentariska. Men när 
jag senare på hösten fick ett  erbjudande att 
göra  en  utställning  på Tidaholms konsthall 
så började det klarna.

("Förflutenhetens landskap" liksom  alla 
andra böcker av författaren och historikern
Peter Englund har betytt mycket för mig
och ger mig fortfarande lika stor tillfred-
ställelse  varje  gång  jag  läser  dem, rekommenderas 
alltså).

@ Kontakta mig gärna för mer information.