Under vissa perioder känns det naturligt och 
inbjudande att måla, andra perioder är det ett
stort motstånd att ens sätta sig och hålla i en
pensel. Det följer livets skiftningar. Jag tror att 
många känner igen sig i det. Det är nog så att 
bilder i mångt och mycket är ett personligt 
avtryck efter den som gör dem.

Någon frågade mig varför jag alltid gör så mörka
bilder. Jag förstår i och för sig varför de ytligt
sett betraktas som mörka, men jag tycker 
jag anstränger mig att se ljuset, kampen mellan
ljus, skuggor och totalt mörker, och det är den
kampen som jag vill skildra i mina bilder. Så
jag tycker de är dränkta i ett kämpande ljus
som tillsammans med mörkret ger en rätt
sann bild av verkligheten, om än något 
förstärkt.

Det har nog med ens kynne och läggning att 
göra hur man tolkar bilder.

Jag arbetar mycket med serier av bilder på ett
slags tema. Eller, rättare sagt, jag har ett motiv
som jag jobbar med, vänder och vrider, provar
nya färger och teckning för att se hur just det
här motivet, den här delen av min verklighet
kan förändras.

Det är samtidigt ett sätt att lära mig mer,
om akvarellens möjligheter, hur färgen
fungerar och vad som händer när man
förändrar det man tror sig se. 

De bilder du kan se här är ett exempel
på sådana tema. Ett par olika motiv från
staden jag bor i, somjag försöker att
undersöka med utgångspunkt från min
egen situation och seende.

Det kommer mer så småningom.....

@ Kontakta mig gärna för mer information.